He's like a drug to me
Hej. Idag har jag inte sett Honom på fyra dagar. Såg honom inte i söndags (med det är ju ganska självklart) och sen har han och hans årskurs varit på prao de tre senaste dagarna, så jag har inte sett honom på hela veckan...
I söndags kväll när jag fick reda på att de inte skulle vara i skolan måndag, tisdag & onsdag blev det väldigt jobbigt.
Det är han som har gjort att jag har orkat. Omedvetet dårå.
När väckarklockan ringer och jag tänker "Fem minuter till..." som vanligt så ändrar jag mig, på grund av honom. "Nej, nu måste jag gå upp, för om jag hinner med den tidiga bussen så kommer jag se honom på cykelparkeringen."
Eller
"Usch, kanske borde säga att jag är sjuk så jag får sova resten av dagen..." Men sedan tänker jag. "Nej, om jag är hemma så kommer jag inte se honom på hela dagen!"
När jag går hem på fredagen längtar jag till måndag (verkligen inte likt mig!!!) för att då får jag se honom igen.
Om jag faktiskt är sjuk någon dag så orkar jag ta mig till skolan ändå, för att få se honom. Även fast det oftast bara blir typ 10 sekunder/dag eftersom jag bara ser honom när vi går förbi varandra - vi har olika korridorer, olika lunch/rasttider osv...
Men det spelar ingen roll, jag behöver mina dagliga dos, liksom. Och faktiskt kan jag ärligt säga som Edward Cullen säger till Bella i Twilight: You are like a drug to me.
För det är sant, att jag ser honom några sekunder kan göra hela mig dag mycket bättre!
Tvärt om ifall jag inte ser honom på en hel dag - då blir hela min dag sämre.
Jag har kännt abstinensen de här dagarna. Jag bryr mig liksom inte - går till skolan osminkad, ofixad och med myskläder. Det är inte likt mig.
Och jag har inte heller brytt mig om att komma i tid - visst har jag tvingat mig till skolan, även om det har varit svårt - men jag har försovit mig varenda morgon. Har liksom inget "morot".
Det är i alla fall skönt att de här dagarna är över nu. Jag längtar så otroligt till skolan i morgon.
Nejnu ska jag plugga och träna så jag kan få sova någongång - så det blir torsdag fortare! ;)
I söndags kväll när jag fick reda på att de inte skulle vara i skolan måndag, tisdag & onsdag blev det väldigt jobbigt.
Det är han som har gjort att jag har orkat. Omedvetet dårå.
När väckarklockan ringer och jag tänker "Fem minuter till..." som vanligt så ändrar jag mig, på grund av honom. "Nej, nu måste jag gå upp, för om jag hinner med den tidiga bussen så kommer jag se honom på cykelparkeringen."
Eller
"Usch, kanske borde säga att jag är sjuk så jag får sova resten av dagen..." Men sedan tänker jag. "Nej, om jag är hemma så kommer jag inte se honom på hela dagen!"
När jag går hem på fredagen längtar jag till måndag (verkligen inte likt mig!!!) för att då får jag se honom igen.
Om jag faktiskt är sjuk någon dag så orkar jag ta mig till skolan ändå, för att få se honom. Även fast det oftast bara blir typ 10 sekunder/dag eftersom jag bara ser honom när vi går förbi varandra - vi har olika korridorer, olika lunch/rasttider osv...
Men det spelar ingen roll, jag behöver mina dagliga dos, liksom. Och faktiskt kan jag ärligt säga som Edward Cullen säger till Bella i Twilight: You are like a drug to me.
För det är sant, att jag ser honom några sekunder kan göra hela mig dag mycket bättre!
Tvärt om ifall jag inte ser honom på en hel dag - då blir hela min dag sämre.
Jag har kännt abstinensen de här dagarna. Jag bryr mig liksom inte - går till skolan osminkad, ofixad och med myskläder. Det är inte likt mig.
Och jag har inte heller brytt mig om att komma i tid - visst har jag tvingat mig till skolan, även om det har varit svårt - men jag har försovit mig varenda morgon. Har liksom inget "morot".
Det är i alla fall skönt att de här dagarna är över nu. Jag längtar så otroligt till skolan i morgon.
Nejnu ska jag plugga och träna så jag kan få sova någongång - så det blir torsdag fortare! ;)
Kommentarer
Trackback
