hannajosefina

Just nu är jag på sånt där jobbigt humör. Ni vet när man är sjuk och trött. Framförallt trött, då blir man ju ofta lite mer känslosam. Man gråter för minsta sak och så är jag just nu.
Jag började gråta för att mamma kom in till mig och pratade och sa att hon tyckte synd om mig och att hon kom ihåg hur det kändes. Och så sa hon att det skulle gå över snart.

När jag väl torkat tårarna så frågade hon om jag ville gå till en frisör och slinga håret. Då började jag gråta igen.
Jag har aldrig slingat håret hos en frisör. Och jag har alltid velat det.

Men nu får jag nästan dåligt samvete för att jag kanske (antagligen) kommer använda hennes pengar till att fixa mitt hår. För det är ju inte billigt direkt.

Visst är det otroligt jobbigt att jag sitter och gråter och får dåligt samvete över exakt allt.

Men det kan ju vara lite bra ändå. Det var länge sen jag grät, det känns som om jag behöver få ur mig allt.
Och dessutom har jag kommit på hur underbar mamma jag har. Det visste jag innan också, såklart, men man behöver liksom påminnas ibland.

Jag älskar henne så jävla mycket (haha, komiskt att jag börjar gråta nu när jag skriver dethär....) och jag ska verkligen tänka på det i fortsättningen. Nu är det slut på att låta henne stå och vänta i evigheter på nån parkering, nu är det slut med att låta henne göra alla hushållssysslorna, nu är det slut med att vara ego. Nu ska jag göra allt för att hon ska slippa sånt.

Det var vad jag hade att säga.