hannajosefina

Jag har en teori om kyssar.
Man kan såklart vara en bra eller dålig kyssare.

Om man kysser någon man inte har känslor för kan den kyssen vara jättebra. Eller dålig.
Men min teori handlar alltså om att det inte är om man är bra/dålig kyssare som räknas. Jo, lite såklart, men inte mycket alls.

Min teori är att det är känslorna man har för personen som gör kyssen bra eller dålig.
Är man jättekär i en person som kanske egentligen är en medelbra kyssare, så blir kyssen så jävla bra ändå, bara för att man är så jävla kär i den personen. Förstår ni vad jag menar? Tycker ni att det "makes sense"? (vet inte hur man säger på svenskaXD)

Och om någon är en jättebra kyssare, men det är någon som man till exempel tycker illa om. Så blir inte kyssen bra. Hur bra han än är så blir inte kyssen bra om man egentligen blir äcklad av denna person.
Och faktum är att jag har ingen aning om ifall det här stämmer för alla, men jag vet att det stämmer för mig.

Jag kysste en killkompis förut, det var det äckligaste jag gjort i hela mitt liv. Han var all over me, kändes det som.
När jag, någon månad senare, kysste min dåvarande kille för första gången, och jag var så jävla kär i honom, så var det den bästa kyssen jag någonsin haft.
Senare tänkte jag efter, och kom på att dessa två killar kysstes exakt likadant. Men ändå var den ena den sämsta och den andra den bästa.

Jag tror min teori stämmer ganska bra.

Om man kysser någon man är väldigt kär i så spelar det ingen roll hur den personen kysser. Det blir bra ändå.