hannajosefina

Jag är verkligen en sån som oroar mig för småsaker. Då menar jag inte så att jag går och oroar mig för att småsaker ska hända, utan jag tar varenda lite sak som händer, och ser det som tecken. Tro inte att jag är pshyco, men det här är faktiskt sant.

Ett exempel:
Jag har en kompis som heter Andreas, och han har varit bortrest hela sommaren, vi har alltså inte träffats en enda gång. Jag har verkligen tänkt på honom jättemycket, och jag saknar honom såklart.
I början av sommaren snackade vi lite, men vi har inte gjort det på senaste, vet inte varför.
Han skrev att han saknade mig och jag skrev att jag saknade honom oxå.
Jag har flera gånger drömt mardrömmar, som handlar om honom. Det är alltid samma sak.
Inte att han blir ett monster eller någonting sånt, utan att vi träffas när han tillslut kommer tillbaka till Stockholm. Jag går fram till honom och tänker ge honom en kram, jag är så himla glad över att se honom igen. Men han vägrar krama mig tillbaka. Faktum är att han inte ens säger hej.
Han ignorerar mig totalt. Och jag kan inte göra någonting åt det.

Men so what? tänker ni säkert, det är ju bara en dröm.

Men nu är det så att jag har massa bilder på mig och honom på facebook, och idag, just precis för kanske fem minuter sen, märkte jag att alla kommentarer som han hade skrivit till bilderna var borttagna. Varenda en.
Jag antar ju att han har tagit bort dem, de kan ju inte bara försvinna?

Och jag vet, att han tog bort kommentarerna betyder ju inte att kan inte vill vara vän med mig längre. Det betyder ju inte att han tänker "dumpa" mig eller ignorera mig. Men ändå är det just det som jag sitter och ororar mig för just nu.


Frågor som finns i mitt huvud just nu:
Skämms han över mig?
Vill han inte vara vän med mig längre?
Vad är det som har gjort så han känner så?
Vad har jag gjort?
Vad ska jag göra när vi träffas?
Vill han ens träffa mig?
Ska jag gå fram och krama honom trots att det kanske är precis det han absolut inte vill?
Menade han vad han sa när han sa att han saknade mig?
Det måste ju vara någonting allvarligt som har hänt om han inte ens vill vara vän med mig längre.

Så mycket frågor för att han har tagit bort några kommentarer. Men han betyder så mycket. Speciellt nu när jag är mitt i ett bråk med två föredetta bästa vänner.

Men fattar ni vad jag menar när jag säger att småsaker kan oroa mig? En enda liten detalj kan få mig att gå och grubbla över det hur länge som helst, tills jag får facit i handen.

Det som har gjort mig så överdriven är att jag oroade mig för en liten sak förut också. Och då visade det sig att mina rädslor slog in.
Det var Kevin, ni vet han som krossade migg hjärta, han som jag har berättat om så många gånger.
Jag satt hemma på kvällen och tänkte att han inte hade smsat så många gånger den dagen. Han hade bara skickat typ 2 sms, han som brukade skicka typ ... jättemånga.

"Han kommer dumpa mig. Han vill inte ha mig längre. Fan!" Det var så jag tänkte. Men sen försökte jag övertala mig själv att det inte var en sån big deal att han inte hade skickat lika många sms som vanligt, han hade trots allt sagt att han älskade mig veckan innan, och det trodde jag på.
Jag lyckades precis övertala mig själv att jag bara oroade mig för mycket för småsaker när smset kom.
Och sen var allt slut.