"I don't love you for who you are, I love you for who I am when I am with you" VA?!
Såg den här gruppen på facebook nyss. "I don't love you for who you are, I love you for who I am when I am with you"
Min första tanke var: Guud, så gulligt!
Min andra tanke var: WHAT?!
Såklart att om man älskar en person så är det för vem den personen är. Inte för vem man själv är.
Man kan älska en person som får en att känna sig illa till mods, eller som till och med får en att må dåligt. Men då är den personen inte bra för en, och det funkar inte i längden.
Anledning till att jag vet detta? Jag har själv varit med en person som fick mig att känna mig konstig, puckad, och ibland helt värdelös.
Men trots allt detta var jag beroende av honom. Precis som Edward säger i Twilight: "You're like a drug to me". Så var det ungefär.
Jag kunde inte få nog av honom, jag ville vara med honom hela tiden, göra allt med honom, älska honom, och jag ville att han skulle älska mig. Det spelade ingen roll hur han behandlade mig. Även om han även många gånger behandlade mig som en prinsessa så fick han mig ju som sagt även många gånger att känna mig så jävla dum i huvudet.
Men jag kunde inte bryta mig loss.
(förvånar er antagligen inte att detta var samma person som krossade mitt hjärta, han är ju med i ganska många inlägg)
Jag tror inte att man älskar en person för hur man känner sig när man är med honom/henne. Det finns så kallade "töntar" (ja, jag säger det just nu, även om jag tycker att det är jävligt töntigt att dela in människor i sånna grupper. Men det är för att ni ska förstå bättre) och om jag umgås med någon sådan så känner jag mig världsvan, snygg, cool.
Och det är väl ganska självklart att jag känner mig så? Men jag älskar inte dom för det det! Jag älskar bara känslan i så fall. (Nu menar jag inte att jag gör det!!)
Nu menar jag inte att "hur man känner sig med den personen" inte spelar någon roll! Jag menar bara att det är nog inte bara det som gör att man älskar honom/henne!
Men det är klart att om ett förhållande ska vara sunt och hålla länge så måste man må bra med den personen! Ingen tvekan om saken.
Vissa personer får mig att må så jäkla bra! Med dem blir jag ännu mer positiv, hjälpsam, omtänksam, oegoistisk och glad.
Och ja, jag älskar den känslan, och jag älskar vem jag är med den personen.
Men det är knappas bara det som får mig att älska honom!
Min första tanke var: Guud, så gulligt!
Min andra tanke var: WHAT?!
Såklart att om man älskar en person så är det för vem den personen är. Inte för vem man själv är.
Man kan älska en person som får en att känna sig illa till mods, eller som till och med får en att må dåligt. Men då är den personen inte bra för en, och det funkar inte i längden.
Anledning till att jag vet detta? Jag har själv varit med en person som fick mig att känna mig konstig, puckad, och ibland helt värdelös.
Men trots allt detta var jag beroende av honom. Precis som Edward säger i Twilight: "You're like a drug to me". Så var det ungefär.
Jag kunde inte få nog av honom, jag ville vara med honom hela tiden, göra allt med honom, älska honom, och jag ville att han skulle älska mig. Det spelade ingen roll hur han behandlade mig. Även om han även många gånger behandlade mig som en prinsessa så fick han mig ju som sagt även många gånger att känna mig så jävla dum i huvudet.
Men jag kunde inte bryta mig loss.
(förvånar er antagligen inte att detta var samma person som krossade mitt hjärta, han är ju med i ganska många inlägg)
Jag tror inte att man älskar en person för hur man känner sig när man är med honom/henne. Det finns så kallade "töntar" (ja, jag säger det just nu, även om jag tycker att det är jävligt töntigt att dela in människor i sånna grupper. Men det är för att ni ska förstå bättre) och om jag umgås med någon sådan så känner jag mig världsvan, snygg, cool.
Och det är väl ganska självklart att jag känner mig så? Men jag älskar inte dom för det det! Jag älskar bara känslan i så fall. (Nu menar jag inte att jag gör det!!)
Nu menar jag inte att "hur man känner sig med den personen" inte spelar någon roll! Jag menar bara att det är nog inte bara det som gör att man älskar honom/henne!
Men det är klart att om ett förhållande ska vara sunt och hålla länge så måste man må bra med den personen! Ingen tvekan om saken.
Vissa personer får mig att må så jäkla bra! Med dem blir jag ännu mer positiv, hjälpsam, omtänksam, oegoistisk och glad.
Och ja, jag älskar den känslan, och jag älskar vem jag är med den personen.
Men det är knappas bara det som får mig att älska honom!
Kommentarer
Trackback
