hannajosefina

Idag var en sådan där bra dag, ni vet en sån där med vännerna när man bara skrattar och skrattar och allt känns så jävla bra.


Lyssnar just nu på den underbara låten Vesper's goodbye, Nick and the Administration. Den ger mig inspriration.
Speciellt första raden. All of you has shaped me into what I am.
Och när jag hör den där raden tänker jag på denna sommar. Sommaren 2010.

Det har varit både den bästa och den sämsta. Men mest bästa, haha.
Det har varit den bästa sommaren i mitt liv.
Men samtidigt har jag varit osams med två av mina bästa vänner exakt hela sommarlovet - sen skolavslutningen faktiskt.
Det kommer bli konstigt att börja på måndag igen, och träffa varandra.
Har aldrig haft ett så här allvarligt bråk i hela mitt liv. Och såklart suger det att bråka. Speciellt med två av de närmaste vännerna.
Men jag vet inte om jag ångrar bråket. Jag menar, visst suger det kuk, men det har faktiskt haft några fördelar, konstigt nog.
Jag har kommit mycket närmare min allra bästa vän. Och vi har även insett vilka vi kan lita på och vilka vi inte kan lita på. Jag har fått nya underbara vänner.

Och jag har förändrats den här sommaren.
Jag är fortfarande samma gamla Hanna, men jag har blivit starkare, modigare, socialare och är inte blyg överhuvudtaget. Jag har fått bättre självförtroende och jag ger inte upp. Jag tycker om mig själv mer, alltså typ trivs bättre med min kropp osv.
Jag har blivit mognare och tar inte åt mig lika lätt, blir inte ledsen eller sårad lika lätt.
Trots att jag fortfarande är samma person vill jag vara den jag är, och inte den jag var.

Så jag vill inte spoola tillbaka och göra om det. Det funkar inte.