hannajosefina

Jag har alltid sagt åt andra att inte ge upp, och jag har alltid fått höra att jag inte ska ge upp. Men ibland kanske det är bäst att ge upp.
Jag tycker inte att det är bra att ge upp, men ibland kanske det är bättre.

Bättre än att gå och sukta efter någon som man vet att man inte kommer se på hela sommaren. När man har försökt med alla knep. När man har gjort allt man kan och han inte ens verkar ha märkt någonting.
När man vet att det finns ingen chans alls att jag skulle kunna lära känna honom. I alla fall inte förns om nästan 3 månader.
Om man inte orkar vänta så länge.
Om man vet att man bara kommer bli besviken om man väntar på honom, när man hade flera chanser att hitta någon annan, och sedan kan man inte få honom ändå. 

Att ge upp är väl bättre än att ännu ett steg mot en stor besvikelse. Ännu ett krossat hjärta.

Om jag visste att jag skulle få honom skulle jag lätt kunna vänta hela sommare, ja, kanske hur länge som helst faktiskt. Men jag vet att jag aldrig kommer kunna lyckas få honom.

Och då går jag miste om så mycket om jag väntar på honom en hel sommar.
Visst är det okej att ge upp då?